"minns inte hela kvällen"!

Så sa min man då jag frågade om han hade det kul i går kväll på kryssningen med klassen!

Ska jag oroa mig eller försöka skaka av mig känslan som är så välbekant?

Vi hade en mycket tuff tid för ett år sedan då jag var på väg att lämna honom bla pga mina misstankar om att han träffade någon annan. Jag har fortfarande inte något bevis för att han gjorde det, men inte heller något bevis för att han inte gjorde det.

Det bevis jag har hittat är "kodade" sms som de skickat till varandra och de erkände han att han skickat/fått. Kontakten dem sinsemellan fanns för att både han och hon hade det tufft hemma (det var efter att jag kraschat) och att de behövde en "signal" att det var ok att ringa!

Vi gick i allafall i samtalsterapi ett par gånger och fick i gång den kommunikation sinsemellan som hade strandat. Men vi kämpar fortfarande på, allt är inte 100% ännu. Men vi har kommit en mycket bra bit på vägen!

Men ska jag oroa mig? Ska jag börja snoka igen som jag blev så väldans bra på för ett år sedan?
Eller ska jag tro på honom när han säger att han inte gjort något dumt?