När jag växte upp så jobbade min mamma deltid på natten vilket innebar att jag aldrig gått på dagis eller fritids. Huset var alltid städat, vi åt hembakt bröd och hemlagad mat.
Men när jag nu är mamma så jobbar jag absolut inte deltid, huset är inte städat och bröd köper jag i affären och halvfabrikat finns alltid tillhands i frysen.
Men varför är det jag som får dåligt samvete för detta och inte min man?
Jag har med mig en bild av att huset ska vara städat och ursäktar mig hela tiden för att det är stökigt och skitigt!
Just nu hinns det helt enkelt inte med eftersom jag jobbar heltid och har två barn samt en man som pluggar! Hur löser vi då detta?
Mamma var över till oss för någon vecka sedan och hon och jag fejade, putsade och städade i över fem timmar. Mycket härligt att få det gjort.
Men nu då, fortsättningen?
I julklapp fick vi en "storstädning" av mina föräldrar. Jag surfade runt lite och läste lite. Men i alla storstädningar så måste man själv plocka ner från den hyllan som ska städas och då kan jag lika gärna göra det själv. (när jag nu har tid?)
Så nu ska den pengen omvandlas till månadsstädning så länge pengen räcker.
Tänk att iallfall en gång i månaden ha ett ordentligt städat hus, där listerna är avtorkade, ingen kalk på duschdörrarna, inga fingeravtryck på kylen och allmänt rent och fräscht i huset.
Där emellan får dammsugaren åka fram vid behov.
Nu gäller det bara att hitta en firma som kan tänka sig att åka ut till oss i skogen på ön!
Det är nästa problem!
Andra bloggar om städning, samvete, hushållsnära tjänster,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar