Ibland så längtar jag hem, fast det är bort!

Min mamma är inte född i Sverige utan i Holland, jag är alltså halv-holländare och ibland känner jag av det extra mycket.

Min mamma har tyvärr inte pratat holländska med mig när jag var liten, hon försökte med min storebror men det blev fel så hon gav upp och försökte inte ens med mig. Något jag verkligen är lite ledsen för.

Jag lyckades få läsa holländska när jag kom upp i gymnasiet och det är jag tacksam för, men det är inte tillräckligt. Jag har även tillbringat ett halvår som au-pair utanför Amsterdam, men vistelsen blev avbruten i förtid av olika skäl. Jag kan klara av enkla konversationer, men väldigt mycket av språket sitter långt där bak i skallen och jag vet att bara jag kommer igång och pratar så lossnar det. Jag förstår väldigt mycket men kan liksom inte få ut det.

Jag har starka känslor för landet och med jämna mellanrum längtar jag helt enkelt dit!

Jag var där för två år sedan i en vecka ensam med storkillen. En helt underbar vecka för oss båda.

I maj varje år har hela holländska släkten "familiereunie" (släktträff) och i bland åker jag ner med mamma, men i år får jag inte följa med och det sårar mig väldigt mycket. Jag har heller inte råd att betala resan själv.

Mamma bjuder nämligen med min bror och min pappa ska med (han som nästan aldrig åker dit). Det är även min favorit-morbror som är värd för kalaset i år samtidigt som han firar sin 60-årsdag.

Orsaken till att jag inte får åka med är att mamma bjuder oss på en gemensam semester i sommar och hon vill då bjuda min bror på något.

Men jag då???

Mamma kontrar självklart med att hon tänkte bjuda med mig nästa år, men då är det inte favvo-morbrorn som ordnar det!

Visst är det kul, men det NU jag vill åka dit!