Nu är han ensam kvar

I går meddelade min pappa att hans bror har gått bort. Det var väldigt väntat, men jag har tagit det hårdare än vad jag trodde jag skulle.

Min pappas familj har alltid varit väldigt speciell. Enfar som var lätt alkoholiserad, två storebröder som också hade problem med alkoholen, speciellt den äldste av dem och en mor som kämpade i motvind.

Min kära farmor var så rädd för att dö för hon ville inte möta sin make i livet efter, hon var rädd för honom. Hon höll ut tills hon blev 93 år, sen orkade inte kroppen mer.

Min farbror som gick bort igår var verkligen familjens svarta får. En gravt alkoholiserad konstnär. Eftersom min pappa var sist kvar i familjen har han fått kämpa för att försöka hjälpa sin bror. Min farbror har en son som också har hjälpt till, men min pappa och min kusin har haft lite olika syn på min farbrors tillvaro. Min pappa har sett realistiskt på detta och kusinen har hoppats in i det sista att hans far ska "komma tillbaka".

Eftersom min pappa var ett ordentligt sladdbarn i sin familj är min kusin mycket äldre än mig. Det har gjort att vi aldrig har haft någon kontakt. Vi har setts på jubileum eller begravningar.

Mitt i allt detta så sörjer jag för min pappa för att han har fått överleva hela sin familj, han är sist kvar av dem alla.

Andra bloggar om familj, sorg, ensam,