Globetrotter-wannabe

Jag börjar bli en liten globetrotter.

I helgen bokades en weekendresa till Holland och den stora familjeträffen som sker den sista helgen i maj varje år.

Två veckor senare bär det av mot Grekland!

Hurra!

Andra bloggar om resa, holland, familj, grekland, semester,

Begravning

I går begravdes min farbror.
Det var en fin begravning med mycket musik och en härlig präst som pratade om det som är viktigast i livet: att leva och inte bara planera att leva. Mycket kloka ord.

I kyrkan hade min kusin valt ut några låtar och jag blev mycket förvånad när de plötsligt spelade en låt av Peter LeMarc. En vaggsång som verkligen passade in perfekt.


Det är inte den bästa inspelningen, men lyssna gärna på den på spotify

Efter begravningsfikat gick min pappa, mamma, bror och jag till min farbrors stamhak och tog en gravöl för honom. Det kändes som en mycket bra avslutning på avskedet för honom.

Andra bloggar om sorg, familj, You Tube, musik, spotify, Peter LeMarc, begravning

Nu är han ensam kvar

I går meddelade min pappa att hans bror har gått bort. Det var väldigt väntat, men jag har tagit det hårdare än vad jag trodde jag skulle.

Min pappas familj har alltid varit väldigt speciell. Enfar som var lätt alkoholiserad, två storebröder som också hade problem med alkoholen, speciellt den äldste av dem och en mor som kämpade i motvind.

Min kära farmor var så rädd för att dö för hon ville inte möta sin make i livet efter, hon var rädd för honom. Hon höll ut tills hon blev 93 år, sen orkade inte kroppen mer.

Min farbror som gick bort igår var verkligen familjens svarta får. En gravt alkoholiserad konstnär. Eftersom min pappa var sist kvar i familjen har han fått kämpa för att försöka hjälpa sin bror. Min farbror har en son som också har hjälpt till, men min pappa och min kusin har haft lite olika syn på min farbrors tillvaro. Min pappa har sett realistiskt på detta och kusinen har hoppats in i det sista att hans far ska "komma tillbaka".

Eftersom min pappa var ett ordentligt sladdbarn i sin familj är min kusin mycket äldre än mig. Det har gjort att vi aldrig har haft någon kontakt. Vi har setts på jubileum eller begravningar.

Mitt i allt detta så sörjer jag för min pappa för att han har fått överleva hela sin familj, han är sist kvar av dem alla.

Andra bloggar om familj, sorg, ensam,

Fredagens i-lands problem

Hela familjen var samlad hos barnens farmor och farfar för att äta en försenad med gemensam födelsedagsmiddag.

Svågerns fästmö (min svägerska?) var proppmätt efter att ha ätit både en mastig förrätt (grön ärtsoppa) samt en ännu mastigare middag (lax och kolja i ugn med en massa tillbehör).

Så hon "beklagade" sig och frågade lillkillen hur hon skulle lösa problemet med att det var alldeles för fullt i magen för att få plats med den lockande efterrätten (citronmarängpaj och chokladmoussetårta).

- Hur ska jag göra, jag har inte ett hörn kvar i magen för att kunna få plats med efterrätten?
- Du kan gå och bajsa!

Andra bloggar om ur barnamun, mat, familj, i-lands problem, barn,

Herr Framförhållning

Just nu är jag inte glad på min svåger.

Självklart är han en underbar människa, men han har sina brister som man (jag) kan bli irriterad på. Han är en person som har svårt för att ta beslut i sitt liv och är bla urusel på att ringa tillbaka som han lovat.

I går ringde han och bjöd in oss för att fira hans 30-års dag. Det är ju jättekul att få göra det om det inte vore för att tillställningen kommer att vara nästa fredag, alltså om 1½ vecka.

Är det nu så viktigt att alla kommer så tycker jag att man kan höra av sig liiiite tidigare än så, iallfall berätta att man kanske ska preliminärt boka datumet.

Han vet att vi är väldigt bokade pga makens studier/extra jobb samt storkillens alla träningar/cuper.

Just den fredagen är en dag jag sett fram emot och längtat till i ett års tid. Jag har nämligen redan köpt (betalt och hämtat) biljetter till premiären av Män som hatar kvinnor. Sen hade jag tänkt att boka ett hotellrum till maken och mig som en överraskning till honom.

Nu ska maken till Sf för att se om det går att ändra biljetterna (vilket jag betvivlar). Går inte det så får vi se om vi kan få svågerna att ändra datum eller så.

Grr vad jag är sur just nu!

Andra bloggar om familj, livspusslet, film,

Första gången på skattjakt

Ja, jag måste nog erkänna det, men familjen har hittat en ny gemensam hobby.

Vi har blivit geocachare!

Runt om i landet (och hela världen) finns det geocachare som gömmer och letar efter skatter med hjälp av en gps.

Enkelt förklarat är det så att någon gömmer en cache (en plastburk) på ett ställe. Cachen innehåller en loggbok, information om geocaching och kanske små "skatter".

Information om cachen läggs sedan ut på hemsidan med kooridnater. Nyfikna letar sig sen fram till cachen med hjälp av gps:en, skriver något i loggboken och lägger sen tillbaka burken. Vill man kan man ta en liten "skatt" med sig men då måste man lägga tillbaka lika många man tog. Det kan vara kylskåpsmagneter, små bilar, klistermärken odyl.

Självklart loggas besöket även på hemsidan. Läs mer om den svenska föreningen

I går var vi ute på premiären med goa vänner och det var kul. Vi hann med att hitta två skatter och ta en fika. Ett underbart sätt att tillbringa en söndag på.

Jag är helt förvånad över hur många cachar som finns överallt. På favoritställena på landet finns de, i skärgården och även inne i stan.

Jag ser nu fram emot en dag i sommar med familjen och goa vänner inne i gamla stan. Vi fikar, letar cachar och äter god glass.

Finns det något bättre sätt att upptäcka allt det vackra i landet som man annars skulle missa?

Andra bloggar om familj, fritid, geocaching, skattjakt, gps

Nu är det klart..

..det blir mina föräldrar som får ordna så att tomten hittar hem till dem i år eftersom vi firar julafton hemma hos dem.

På juldagen kommer farmor, farfar och farbror hem till oss och slappar och äter rester.

Så nära men så långt bort

För ett år sedan hade jag ett samtal med min bror som fortfarande inte har avslutats.

Min storebror bor 2,5 mil från mig men lever i en helt annan värld än min känns det som.
Han är singel och har varit det ett bra tag, han har inga barn och vi ses inte så ofta som jag skull vilja.

Vår familj har inte så starka band till varandra av olika orsaker. Men jag önskar att vi kunde stärka dessa och ses lite oftare och inte endast när någon fyller år. Utan spontanträffas och äta en enkel vardagsmiddag eller liknande.

Samtalet för ett år sedan handlade om att jag anser att han inte anstränger sig och tar del av sina syskonbarns liv. Han visar sig bara när någon fyller år. Jag vill att mina barn ska ha en bra relation till sin morbror, det ska vara någon de kan vända sig till om det är något de vill prata om som de inte vill prata med oss om. Det ska vara någon de känner sig trygg med och som vi känner oss trygga med.

Men min bror tycker att vi bor för långt ut "på landet" och orkar inte komma till oss. Tyvärr bor han i en liten lägenhet och bjuder aldrig hem oss dit heller. Mina barn har aldrig varit där!
Det tar honom 45 min med buss hem till oss (han har varken bil eller körkort) men det tycker han är för långt och för krångligt...

Till saken hör även att min man kanske inte har det bästa förtroendet för min bror. Men min brors beteende förbättrar inte den relationen.

Nu får jag höra att min bror åker längre ut i skärgården med jämna mellanrum för att hälsa på en kompis och hans familj.

Men åka 2,5 mil till sin syster, det orkar han inte!

Jag tror att jag snart måste "ta tjuren vid hornen" och avsluta det där samtalet hur jobbigt det än må bli!

Andra bloggar om familj, relationer, syskon

walkover

Julen har knappt börjat förrän problemen börjar.

Så som detta håller på att utveckla sig känner jag redan för att lämna walkover och bara strunta i allting.

Varje jul sedan jag träffade min make har vi firat julafton med hans släkt. Det blev så eftersom vi i min familj inte har haft så starka traditioner utan firat jul på olika sätt varje jul. Men makens familj har haft en mycket stark tradition där alla i släkten träffats hos makens morföräldrar och firat i dagarna tre (visserligen en liten släkt, men alla har samlats).

När jag kom in i bilden så började vi att fira julafton med makens släkt och juldagen hos mina föräldrar. Vi gjorde en kompromiss var så att säga.

Men nu när vi har barn tillsammans så märker jag på mina föräldrar att de känner sig lite åsidosatta. Jag ser att speciellt min mamma vill vara med barnen på julafton då tomten kommer. I år vet vi inte hur vi ska göra.

Jag har sagt att jag vill fira julafton där mina föräldrar är med, om vi sen är hemma hos oss, hos dem eller hos makens släkt spelar ingen roll för mig. Men mina föräldrar vill inte åka med till makens släkt, de känner dem inte så väl och skulle inte känna sig som "hemma".

Min makes föräldrar (och även maken för att strula till det ordentligt) vill inte avvika från traditionen hos släkten. Detta leder till att vi hamnar mitt emellan.

Då är frågan. Ska jag ge med mig och fira med makens släkt som vanligt eller ska vi fira med mina föräldrar och det inte blir så socialt utan bara vi?

Som sagt, hade jag en stor summa pengar som låg på hög och samlade damm så skulle jag köpa mig ett par biljetter till varmare breddgrader!

Andra bloggar om jul, traditioner, familj, julafton, julhelg