Ta hand om det vi har

Ibland får jag en känsla av att allt kommer att gå åt helvete.

Nu pratar jag inte om min egen tillvaro, min vardag eller något sådant utan om jordens framtid.

Det har de senaste åren blivit populärt att göra film med "domedags"-handling.
Senast igår kväll såg jag Mark Wahlberg i The Happening. I den har växterna i världen fått spel och avger någon slags kemiskt ämne som får människan att ta livet av sig själv. Jag fick nästan panik när jag såg den, den väckte så många tankar och känslor hos mig.

Jag kan inte låta bli att tänka på att tyvärr kommer säkert något hända med jorden i framtiden. Förhoppningsvis inte under min levnadstid, men kanske under mina barns, barnbarns eller barnbarnsbarns...

Vad kan jag/vi göra då? Jag tror på effekten av "alla bäckar små". Någon kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Jag sopsorterar, har dragit ner på familjens el-förbrukning från 20 tusen till 10 tusen kWh per år. Pratar med barnen om hur vikgtigt det är att vi tar hand om den värld vi lever i idag.
Tyvärr så kan jag inte åka kollektivt till mitt jobb då det inte finns någon trafik hit som fungerar. Men jag försöker göra så mycket jag kan i övrigt. Det finns säkert mer jag kan göra och jag lär mig något nytt nästan varje dag.

När jag var liten hade min mamma ett indianskt ordspråk uppsatt på anslagstavlan hemma. Då förstod jag inte innebörden av det, men det gör jag nu.

Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar,
vi har lånat den av våra barn.

Andra bloggar om miljö, film, ångest, jorden