Min mamma och jag var och lyssnade på hans föreläsning för ett tag sedan som utgick från hans bok Om Jesus. I föreläsningen gjorde han en härlig jämförelse mellan skämtet om tomaterna som blir överkörda (Kom ketchup så går vi!) och det faktum att vi ska acceptera alla som de är (tomater eller ketchup) och att ta situationerna som de kommer.
Häromdagen skrev han ett fint inlägg i sin dagbok som även den handlar om tomater och människor. Religiös eller inte så är det en väldigt fin jämförelse.
Det sägs att anledningen till att dagens tomater inte smakar så mycket är att tomatforskningen så framgångsrikt räknat ut exakt hur mycket sol, vatten och skydd en tomat behöver. Tomaterna riskerar inte att få för mycket vatten eller för mycket sol, de skyddas mot frosten och mot vinden och insekter och allt som skulle kunna göra illa tomaterna – med följden att de inte smakar något längre.
Det som ger tomaten dess smak lär vara just en plötslig frostnatt, någon dags torka, en vind som nästan tvingade tomatplantan på fall, det lär frigöra ämnen i tomaten som gör att den får karaktär och personlighet.
Jag tänker inte säga att människan är som en tomat, för det är för banalt, ni får tänka det själva.
Men så är det: Människan är som en tomat.
Det måste finnas sprickor för att omvärlden på gott och ont skall kunna sippra in.
Det är genom våra sprickor Gud kan sippra in.
Lånat från Jonas Gardells dagbok 2009-02-16
Jag är den jag är tack vare alla mina sprickor och det som jag varit med om fram tills idag.
Andra bloggar om funderingar, kloka ord, jonas gardell, tomater,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar