Början!

Det började klockan nio på morgonen, men ändå 12 dagar över tiden. Smärtan som började molande blev mer och mer jobbig.

Jag försökte bada, satt på knä och hängde över soffan.
- Nä nu orkar jag inte mer, jag vill ha droger.

Vi åkte in till sjukhuset och stackars taxichauffören var nog rätt nervös
Där satt ett ungt par i bilen (båda 24 år) på väg till förlossningen.

Väl framme fick jag hjälp, först lustgas och sedan epidural. Men det gick fel, den tog inte ordentligt. Stackars maken var nog rätt nervös.

Tillslut kom krystvärkarna, men då hade jag gett upp. Jag fick panik och knep istället .
- Nä, jag vill inte det här!

När läkaren kom in efter en timmes kämpande så sa han att här får vi nog hjälpa till. De fick sätta en klocka och dra lite. Men den lossnade så de fick göra om hela processen.

Men tillslut låg han som en varm blöt klump på min mage. Klockan var 22,07.

- Den luktar mango, sa jag.

Den var en underbar pojke, 3465 gr. och 50 cm. Förrutom de stora händerna han ärvt från sin morfar så var han på pricken lik sin pappa.

Pojken blir idag 10 år! En smart, intelligent och fotbollsälskande pojke.

Min storkille!

Andra bloggar om födelsedag, barn, förlossning