Mammaintuition

Ibland blir jag förundrad över hur man känner och förstår sina barn. Men också hur maktlös man kan känna sig när de inte mår bra.

Lillsonen är ett öronbarn. Men han har aldrig haft ont i öronen!
Varje gång han haft öroninflammation har vi märkt det på feber och att han hör dåligt.
Han har haft rör under två år som togs bort i våras och nu under hösten drog karusellen igång igen.
Jag har nästan blivit utskrattad av vårdcentralen när jag ringt och bett om tid när han fått feber på natten. "lilla gumman han har ju bara haft feber i några timmar..."
Men när man väl kommit dit så har de sagt att han "ser ju fördjävlig ut i öronen".

Natten till måndag så hade han för första gången jätteont i öronen. Han grät och vi gav alvedon, men inte hjälpte det.
Vid två-tiden så somnade han tvärt, nästan mitt i en mening.
- Jaha, där gick det hål på trummhinnan, tänkte jag.

Tur i oturen var att vi morgonen efter hade tid hos öronspecialisten för uppföljning.
Läkaren tittade in och konstaterade direkt att det var hål på trummhinnan...

Men idag är han iallfall tillbaka på dagis, lite lomhörd visserligen men väldigt leksugen!