Att planera inför framtiden

Det finns en utbildning jag har sneglat på ett tag, men inte riktigt vågat ta beslutet om jag ska gå den eller inte. Det handlar snarare om jag vågar tro på mig själv att jag klarar av att plugga med allt vad det innebär.

Det positiva är att utbildningen är på deltid under ett år. Tanken är att man ska kunna fortsätta jobba samtidigt. Man läser två eftermiddagar i veckan från 15,30-17,45. Vilket är jättebra.

Men är jag redo? Klarar jag av det? Väljer jag rätt? Kan jag släppa kontrollbehovet vad det gäller barnen och familjen och överlåta det till Maken så att jag kan koncentrera mig på studierna?

Jag var inne på arrangörens hemsida för att återigen läsa lite om utbildningen och såg då att kursen redan var fullbokad för hösten. Vad göra?

Jo jag överlåter mitt beslut till ödet helt enkelt. Jag ställde mig på reservlistan!

Om jag blir erbjuden en plats kan jag alltid tacka nej fram till två veckor innan kursen startar.

Nu gäller det bara att försöka värma upp chefen lite då utbildningen faktiskt gynnar företaget.

Andra bloggar om funderingar, framtidsplaner, studier,

Minus-sidan var längre än plus-sidan

Nä, det bidde inget.

Vi tog beslutet att inte lägga något bud i slutändan. Huset har verkligen potential men det som gjorde att det minus-sidan blev större än plus-sidan var att läget var mer trafikstört än vi först trodde.

Så vi fortsätter att vara Hemnet-knarkare och håller tummarna för att huset med stort H snart dyker upp.

Andra bloggar om beslut, funderingar, hemnet, husköp,

Håll tummarna

Stora grejer är på G.

Beslut ska tas, bud ska läggas och budgivning ska vinnas.

Snälla håll tummarna för oss!

Andra bloggar om beslut, funderingar, husköp, hus, budgivning

En vis man

Han är så klok den där Jonas Gardell.

Min mamma och jag var och lyssnade på hans föreläsning för ett tag sedan som utgick från hans bok Om Jesus. I föreläsningen gjorde han en härlig jämförelse mellan skämtet om tomaterna som blir överkörda (Kom ketchup så går vi!) och det faktum att vi ska acceptera alla som de är (tomater eller ketchup) och att ta situationerna som de kommer.

Häromdagen skrev han ett fint inlägg i sin dagbok som även den handlar om tomater och människor. Religiös eller inte så är det en väldigt fin jämförelse.

Det sägs att anledningen till att dagens tomater inte smakar så mycket är att tomatforskningen så framgångsrikt räknat ut exakt hur mycket sol, vatten och skydd en tomat behöver. Tomaterna riskerar inte att få för mycket vatten eller för mycket sol, de skyddas mot frosten och mot vinden och insekter och allt som skulle kunna göra illa tomaterna – med följden att de inte smakar något längre.
Det som ger tomaten dess smak lär vara just en plötslig frostnatt, någon dags torka, en vind som nästan tvingade tomatplantan på fall, det lär frigöra ämnen i tomaten som gör att den får karaktär och personlighet.
Jag tänker inte säga att människan är som en tomat, för det är för banalt, ni får tänka det själva.
Men så är det: Människan är som en tomat.
Det måste finnas sprickor för att omvärlden på gott och ont skall kunna sippra in.
Det är genom våra sprickor Gud kan sippra in.

Lånat från Jonas Gardells dagbok 2009-02-16

Jag är den jag är tack vare alla mina sprickor och det som jag varit med om fram tills idag.

Andra bloggar om funderingar, kloka ord, jonas gardell, tomater,

Vill hjälpa till...

Min storkille har pratat mycket om det som hänt på Haiti och vi har svarat så gott vi kan. Vi har pratat, tittat i kartböcker, slagit upp information på Wikipedia mm.

Men nu föreslog jag honom i morse att man även kan hjälpa till även fast man endast är 10 år. Vi pratade mycket under frukosten och vi har nu kommit på ett sätt.

Så nu ska han prata med sin fröken och föreslå att de i klassen ska göra en insamling tillsammans och skänka pengarna till Rädda Barnen.

Jag föreslog att de helt enkelt ska samla pantflaskor/burkar, precis som hockeylag odyl ibland gör. Men denna gång går det inte till någon lag/klass-kassa utan till barn som behöver hjälp.

Vi får se om fröken och klassen vill hjälpa till.

Läs andra bloggar om barn, funderingar, haiti, rädda barnen,

Historien upprepar sig...

Känslan är tillbaka, små ledtrådar hittade...

Kroppen skriker, men jag är tyst...

Same same, but different?

Hela famljen satt på det lokala thai-haket och åt middag.
Lillkillen utbrister då:

-Mamma, jag vet, vi åker till Thailand!
-Det låter jättemysigt lilla gubben, med det kostar väldigt mycket pengar att åka dit och vi har inte råd med det nu när pappa inte jobbar utan går i skolan i stället.

Lillkillen funderar en stund och lyser sen upp:
-Jag vet, vi åker till Gotland!

Gotland?

Andra bloggar om ur barnamun, funderingar, thailand, gotland, semester,

"minns inte hela kvällen"!

Så sa min man då jag frågade om han hade det kul i går kväll på kryssningen med klassen!

Ska jag oroa mig eller försöka skaka av mig känslan som är så välbekant?

Vi hade en mycket tuff tid för ett år sedan då jag var på väg att lämna honom bla pga mina misstankar om att han träffade någon annan. Jag har fortfarande inte något bevis för att han gjorde det, men inte heller något bevis för att han inte gjorde det.

Det bevis jag har hittat är "kodade" sms som de skickat till varandra och de erkände han att han skickat/fått. Kontakten dem sinsemellan fanns för att både han och hon hade det tufft hemma (det var efter att jag kraschat) och att de behövde en "signal" att det var ok att ringa!

Vi gick i allafall i samtalsterapi ett par gånger och fick i gång den kommunikation sinsemellan som hade strandat. Men vi kämpar fortfarande på, allt är inte 100% ännu. Men vi har kommit en mycket bra bit på vägen!

Men ska jag oroa mig? Ska jag börja snoka igen som jag blev så väldans bra på för ett år sedan?
Eller ska jag tro på honom när han säger att han inte gjort något dumt?